Jag minns inte ens sist jag skrev något vettigt och förmodligen så kommer inte ens den här texten att bli speciellt vettig. Men det är något som jag måste få ur mig, kanske kommer det att likna ett ”blogg-inlägg” där man skrattar ena stunden och andra stunden spyr galla på livet och individer.
För något år sedan skrev jag en definition på vänner. Där jag kom fram till att vänner är något som man själv skall välja och alltid ha tid med. Vänner är just sådana som finns runt hörnet när taket rasar in. Herr C har alltid varit en sådan vän, känns så dumt att sitta här och skriva allt det här nu. Kanske är det mig det är fel på? Kanske är det inte så att den vänskapen vi delade för ett år sedan bara har falnat utan han kanske helt enkelt inte gillar den människa jag har kommit att bli. De tankarna börjar ta över när man har ringt, mailat eller smsat för tionde gången på en vecka utan svar. Då är frågan, skall man fortsätta eller bara lägga ner det hela? Säga att nu är det din tur att passa bollen, förstör inte det här spelet. Jag har valt att lägga ner. Jag saknar C varje dag, att bara dela en pratstund och diskutera allt som är diskuterbart.
På något sätt så hoppas jag att det inte är mig han inte tycker om längre utan snarare att det är A som han gillar mer och mer. Men då betyder det också att han har blivit killen som han hela tiden har strävat efter att aldrig bli. Någon som bara har ögon för en person och lämnar allt annat bakom sig.
Jag stirrar in i skärmen som ett kolli just nu, vet inte riktigt vad jag ska skriva, skrattar lite emellanåt när gamla minnen dyker upp i huvudet. Första gången jag träffade C, när jag hälsade på i Malmö med G osv.
Jag får verkligen inte skrivit något vettigt mer och det är för att jag saknar någon som kan diskutera allt ovettigt med mig och jag har flyttlådor som måste packas, för nu sticker även jag från den gudsförätna staden Borås. Kan dock inte låta bli att undra om C någon gång kommer att läsa detta, visst det är den sämsta jävla skiten jag någonsin har skrivit, men utan vänner så tappar man inspirationen och du var den som verkligen väckte min inspiration till skrivandet. Ta bort det, skit i det, gör vad du vill med det. Men hör gärna av dig, du saknas i mitt liv!
/ M
